Hej nu är jag precis alldeles nyhemkommen ifrån Daniel och jag är så full av nikotin att man skulle kunna röka mig. Fräscht, så jag har bara den avancerade planen att gå och duscha, senare ska jag väl plocka ihop våra bärs och flytta bort mig och Isabell till Stefan på feeest! Det kommer bara att vara hon och jag och en hög med vilsna synthare. Kanske någon fjortonåring eller så.

Åh alla är så gamla. De som var gamla förr var ju sjutton år, det var högre än femton och då var man själv fjorton och det var helt amazing. Det var dessutom så att de gamla sällan ville prata med en liten mes som man själv, så det var bara så, de var gamla, du var pytteliten. Nu är man helt plötsligt i tjugoårssvängen med de där... männen i kjolar och nätlinnen. Stefan, vad är han? Tjugoett? GAMMAL! Bara Isabell är ju två år äldre än mig. Förr i tiden skulle det vara skitgammalt. Det är ganska gammal också, hehe, hon fyller tjugo! TJUGOÅRSKRIS!

Vuxen. Aldrig.

Nu är jag glad igen för jag får lagom mycket uppmärksamhet av gladfolk. Det är gulligt. Folk är gulliga.

Hard drug face
lalalalalalalalalala

hysteri hysteri hysteri

Allt som är gravt beroendrframkallande är så jävla olagligt och moraliskt förkastligt att alla auktoriteter i hela världen borde få spö. Whipwhipwhip. Jag är arg, men ändå glad, men ändå arg. För många telefonsamtal och för mycket fittigt stördtjat om irrelevansen självt. Jag lär mig inte, och jag bryr mig inte. Och det där handlade inte om Isabell, det hade varit fruktansvärt elakt.

Lösningen på allt är sex, droger och våld. Det kan inte finnas några andra svar. Sex, droger och våld i överflöd påstås vara dåligt. Skitsamma, alla dör någon dag. Så swing the heartache and party like it's 1999. Allt är så patetiskt och allt är så jävla viktigt. Kan inte alla bara dö så att jag slipper det här.

Hatar du också när man vill börja skriva men sidan inte laddat klart och du trycker på shift och helt plötsligt är du längst ner på sidan och du blir så arg att du helt enkelt hinner glömma bort det där skitklyftiga du tänkt dokumentera så fint? Det hatar jag.

Så här kommer jag igen. Ingenting av relevans. Ingen dans, relevans, framför min skärm som i trans, livet bredvid mig som en svans.

Manson är så jävla häftig. Jag har sett honom. Han är ball. Ballballball älska. Long hard road out of hell CAKE AND SODOMY CAKE AND SODOMY BORN OUT NATION EVALUATION libido libido fascination. I am the god of fuck tv fucked by plastic AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Så jävla fint

Systemkväll starting now. Isabell bailed on me, så jag undrar om jag kanske ska ta hit annat sällskap. Förnya den traditionella bilden av en jag och en Isabell i soffan. Se vad som händer. Det kan ju bara vara gain på det där. Eller kanske jag skulle ta mig ut en stund, gå en sväng kring de välkända områden där mina bekanta och mina gamla människor håller hus. De förkastade. To the fallen it like nails to a chalk board. Jag är the nails, de är a chalk board. Inte mitt problem. Inte ännu i alla fall.

Det luktar jättegott ute. Inspirerande mysigt nytt och vackert och bra. Fräscht. Och det ska ju vara så. Bra, givande och så vidare. Mycket fint. Som alltid.

Lovat bort mig två gånger om på lördag för övrigt. Det är inte speciellt viktigt något av det, det handlar väl mest om bristande prioriteringsförmåga. Som vanligt är det "bristande" som är betonat när jag är involverad i sammanhanget. Men jag orkar inte bry mig. Världen kretsar kring mig. Mig mig mig jag. How do you shoot the Devil in the back. What if you miss?